Få
melodier
låter som piano
spelat i moll.
Rosalind
grips sällan
av en obändig lust
att spela exempelvis stycket
'Für Elise' i mollton.
Snarare
då av att plötsligt
börja dansa så där litet
som långsamt och så lika plötsligt
som stanna upp mitt i ett steg,
en rörelse och öppnandes
matintaget stämma upp,
börja sjunga alltså.
Den mest läckra
av röster,
tonen
svävar
likt i luften
och det möjliga
vinddraget, en slinga
av rök som letar sig väg
och så bara upplöses.
En i brisen som
osynlig färg
på en duk
synlig
bara av
ögon lika dina
svärmiska ögon
fyllda av längtan till
ett då, som du
inbillar dig
bara som
fanns.