Jag hoppas du vet att jag kan förändra mig.
Jag kan förvränga och förgöra det som inte tilltalar dig. Förstöra och förminska varje liten oönskad del, för att kanske till slut lyckas att förföra dig.

Jag hoppas du vet att jag kan klä av mig lager för lager för att till slut stå helt blottad och bar.
Visa upp alla mina ärr och ofullständigheter. Så att ingenting längre är dolt. Allt för att låta dig utvärdera min bristfällighet.

Jag hoppas du vet att jag gör precis allt. Allt för att närma mig din acceptans. Jag bönar, jag ber och jag gråter när ingen ser. Jag dricker, jag skriker och jag andas mig ut genom paniken.

Jag hoppas du vet att jag är beroende av dig. Du behöver bära mig, komplettera mig och leda mig hem igen. Men jag faller, likt det sista lövet på hösten. Väl medveten om det oundvikliga ödet där nere på marken.

Jag hoppas du vet att jag ryser av obehag när jag glömmer titta bort och ser konturerna av dig i spegeln. Jag hoppas du vet att jag hatar dig. Jag hatar mig.