det är inte mycket man tänker på, som när löven och träden blir till aska, som när Helsingborg inte existerar, är en chimär, en förfluten dröm, nej det är fuktigt och kallt i de yttre rummen, där människorna breder ut sina kroppar, deras dagliga orgasmer i det tysta, den språkliga onanin, allt vi behöver är att lugna varandra, eller sätta oss på en mörk bänk och röka opium och på behagligt avstånd lyssna på skjutningarna i skogen, eller att sitta på en mentalinstitution och läsa tidningen, de journalistiska mumintrollen på redaktionerna som tar varandra på könet och skrattar behagligt i tomrummet,
och metafysiken är numera plastigare än någonsin, marvel, marvel, marvel, plast och spya i fontän över våra kroppar, det enda som roar är att titta på mats wilanders film på youtube när han läser upp poesi som han själv skrivit, ”män i mängder” är kanske det bästa jag sett på länge,