Jag sparkar av mig natten
och ser drömmarna smälta undan
omkring mig
när jag tuggar mig igenom de första sekunderna
av återupptagen identitet

...men åren mynnar likväl i en slutlig sekund
som kan sönderdelas ända in i singularitetens icke

Men låt oss inte gå hädelserna i förväg!

Jag befinner mig alltid i förberedelser
av sammanfattningar,
eller i sammanfattningar av förberedelser

Jag hör på radion att döden är en konstform
i Ghana,
och dagens osynlighetspulver silar ner omkring mig

”Vi syns imorgon”... låter som en högst osäker framtidsutsikt

Vi åker till Ghana på dödsvernissage,
men vi får inte gå hädelserna i förväg

Den nakna sanningen får klä skott,
men inte sig själv

”Den ena dagen (h)är – den andra lik...”,
tänker jag
när kroppen rinner ut i sanden

Sammanlagt
är vi precis en,
men låt oss inte fördenskull gå hädelserna i förväg!

Döden är ju en konstform i Ghana,
och i Indien bränner vi folk
vi inte har något emot

”Gud i havet” eller ”i London”
kanske är hädelse,
men vi väntar lite,
för att inte gå den i förväg

Sergej Rachmaninovs 3:e pianokonsert spelas
i mina drömmar
och i P1:s Sommar,
och Bert Sundström går mot alla odds fredad
ur Vladimir Putins dödsrike;
Putin vars utdragna existens verkligen är hädelse

Gracias a la vida, motherfucker!