minns du ormbunkarna, annika

de som var som en djungel för oss?

minns du kvällarna sen, annika?

det var svartvitt med ben, blue & hoss

du svarade aldrig på brevet jag skrev

men jag menade alls inget illa

det var bara tänkt som en hälsning från mig

och från vår lilla ormbunksgerilla

jordgubbssaft som flödade söt

och rabarber blev underbar kräm

snart kom asfalt på stigen vi gått

och då började alla problem

du kanske har ägnat en tanke nån gång

åt de somrar vi fick som en gåva

för mig så känns vandringen tradig och lång

jag vill helst ligga ned för att sova

brännmovägen tog slut däromkring

och här sitter jag nu i en park

alla såpbubbledrömmarna sprack

för en bubbla är inte så stark

och kanske ska andra barn kikna av skratt

i det ormbunksbestånd där vi sprungit

och sjunga små sånger om sommar och sol

fastän andra än de som vi sjungit

LARZ GUSTAFSSON   15/5 2011