Sorgen efter dig är en ocean.

Smärtan är dess föränderliga yta.
Ibland stormande höga vågor,
hotfulla, skrämmande.
Ibland småkrusiga, lugna.
Alltid skiftande, alltid i rörelse.

Saknaden är dess djup.
Det stumma, tunga, mäktiga.
En bottenlös dunkel massa
som vaggar själen saktmodigt
i en obruten evig tystnad.