Vilket mirakel att vi möttes
innan vi dog.
Mer kan man
knappast begära.

Folk kommer och går
förbi varandra.
Men vi fick en stund
vara nära.

Bland alla skuggor som vandrar
under samma himmel,
du sträckte din hand och tog min
utan tvekan, utan tvivel.

Vi stannade av.
Gladdes och log.
Två virvlande löv
I denna oändliga skog.