Ovan torkställningen står väggklockan precis på elva
utanför står skogen grön ovan stugornas tak
förmiddagen stillar sig mot blåbärstuvorna
och snart andas hösten in sin frusna tystnad.

Hoppet står dock i blom kring förtvivlan
och dess djupa avgrund, du oåterkalleliga sorg
Nu närmar sig åter Alla helgons dag
och jag förnimmer att tiden går för fort
men ändå för långsamt.

Vandringen går ändå mot glädje och vila
bort från bitter död och våld
Nu reser jag mig upp ur vemod, ja likgiltighet
och in i faderskap och syskonskap
där jag ser friheten.