Jag trodde att jag somnade.
Innan stjärnorna.
Jag kunde höra deras skratt.
Jag kunde höra deras fnitter.
Ett klotterplank.
Av snö.
Avklädd.
Endast världen ser på.
Under huden.
Vargarna ylar.
Sista sången.
Är sjungen.
Jag betalar.
För att slippa höra.
Medan någon dammsuger.
Ovanför mig.
Men inte ens det.
Gör att allt blir tyst.
Kan forfarande ana.
En stad.
I ett land.
Som omkom.
Där kriget brann.
Där cigarettändaren var formad
som en granat.
Där oxpiskan hängde i garderoben.
Sånt glömmer man inte.
Känslan att allt är fel.
Så fruktansvärt fel.
Jag kryper ner under täcket.
Skriver en rad eller två.
Dikter som älskar.
Älskar som dikter.
Insomningstabletten börjar verka.
Tar farväl till denna dag.
Samlat på mig skatter så som
tre kastanjer.
Så glansiga och glatta med när jag
har handen i fickan.
Tycker de är så vackra. Speciellt dem med lite
skal kvar.
Nej nu mina vänner är det dags att sova.
Ny dag imorgon.
Ciao ciao.
Även svarta korpar behöver sin sömn.
Så de kan flyga.
Tillbaka till buren.
Där raketerna smattrar.
Där djurlivet badar i skräck.
Njut av morgondagen.
Vad den må innehålla.
Kram till er som läst.
Tack.