Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt inre barn

Stjärnornas vinter.
Mitt paradis av nysnö.
Vitt vin.
Svarta zebror.
Nätter med smak av praliner.
Jag närmar mig sakta.
Svanarnas elegans.
I perfekt harmoni.
Balanserar på strå av is.
Jag blundar.
Någonstans ett norrsken.
Men inte just här.
Jag saknar dig redan.
Innan månskenets magnolia slagit ut sin blom.
Inom mig mitt inre barn fryser.
Jag ger henne en värmande kram.
En kram av all den kärlek jag kan ge.
I samma stund jag känner tårar som rinner.
Jag torkar inte bort dem.
Kanske är det jag själv som behöver närhet och trygghet.
I en värld där nattens onyx så känslokallt vaggar mig till sömns.
Det jag önskar mig i denna stund.
Att näktergalens graciösa vingar omfamnar mig.
Fastän dikten slutar här.
Livet ännu fortsätter porla längs med himlens älv.
Timglaset vänds om och om igen.
Ett timglas utan sand.




Fri vers av Black raven VIP
Läst 33 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2026-11-19 21:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Black raven
Black raven VIP