Omfamna mig lidelsefullt min älskade
nära sidenvägens oasliknande Samarkand

Jordbunden tillägnad dig
våra levande väsen i samklang
ber jag dig låta mina fjäderlätta fjärilsvingar flyga
från underkastelsens bojor dryga

Lämna mig inte i ensamhetens dimma
då det omslutande mörkret smärtsamt förnimma
och manar min ande att be
längs den sicksackmässiga vägens ände
där slutmålet ingen av våra nära vågar se

Älska mig innerligt spelandes på din smäktande tvärflöjtspipa
i den fuktande gryningsluften
med förnimmelsen "höjd över allt förnuft"
ett hopp att få stanna kvar

på den plats jag funnit ett hem
där jag finner en slingrig väg tillbaka
till den lyckliga människa jag en gång var

Hos dig.