Jag ber dig
att slita bort min dimma av svårmodiga tankar

som letar och kletar sig fast som Karlssons klister
och där glädjen mister

i mina druvliknande rankar
det hopp som du närt om en framtid med dig

och där svårmodigheten bländar
sina törnrosataggiga skänklar

innan förälskelsens sömn träder in
och kärleken gör sitt val
om omfamningens bestående skall bli min