i en barockkyrka i prag
förlöstes jag som 23-åring
av mozarts requiem

mörkt sköna toner av perfektion
i dyningar mot raderna av träbänkar
våg efter våg av sublimitet sköljde
över vår glesa, tigande skara

ett ögonblick eller en evighet,
vem kan säga?

i en overklig tystnad
vacklade jag sedan ut i ljuset
varken där eller här
varken inom eller utom
varken, bara varken;
ett efemärt gränsland
mellan det kända och okända

svävande mellan människoskuggor
korsade jag gatan, fann en bardisk;
beställde ett glas dimgrön absint

©MagisterZ 2023