Där går jag till synes förlåten
i rummen jordemor verkade som konstärlig själ
tillåten att vara där i det inre rummet
hon tycks vilja mig väl

mina steg känns lätta i en orörd snö
snöänglar faller ner över mina tankar
när jag minner att livet försvann vid tö
med hopp om evigt liv i dess vinbeklädda rankar

Jordemor leder mig varsamt fram
bland gömda gåvor, konstverk och skrivandets kraft
hon uppmanar mig med utropstecken som sam
i de stormfriska lidande havens stela mattglänsande taft

att fullfölja fortsättningen på konstverket om krigets fasor
jag har henne vilt kommunicerande i mina slitna hasor
Hon manar mig brådskande att slutet är nära
om vi inte gemensamt kan sluta fred
så vi får värna om våra älskade kära