Den till synes psykodeliska sanningen
om Sveriges neutrala diplomati
liknande "fablernas värld" i svunna tider
har nu gjort en diger sorti

skridande så som den Lucia fager
välgörande altruistisk själ lämnar ingen mager
med törnekronan i sina mörka lockar
till målet som freden pockar

Årstiderna passerade förväxlande rötter
nära rädslans temperade förföljande förgångna laga
fastnaglande vid mina fötter
likt den förljugna fänriksulven fornnordiska gudasaga

Novembermörkrets sorgliga skepnad faller som stelfrysta regndroppar längs min frostbitna kind
krypandes som kalla kåror längs min energilösa värkande svank
enda utvägen kroppsreflekterande svarma dunfjäderlätta täcket

Vid vägs ände förnimmer jag en dock
den gnistrande ljusglimten i den mörkgröna skogen

Vi har ju varandra