Det knastrar i mina ögon
den enda ljumma dagen på året
Det är morgon
och under natten har molnen kylt ner Göteborg

I drömmen var jag ett frö
som vilade i den svala jorden
i mammas trädgård
på lövåsgatan sju
Varje morgon och kväll vattnade hon mig,
Jag kände mig tillfreds
trots att jag hade varken armar eller ben
och var beroende av hennes dagliga näring

Igår var stranden ett slagfält
med solen som evig fiende
Den bryter ned oss alla tillslut

Imorrn finns ännu ingen sol
Den är ännu inte född
Imorrn finns ännu inte jag
Bara först bland filtar insvept
När jag tillsammans med solen
Öppnar ögonen för första gången