Jag saknar att ligga och mysa med ångesten
Att falla och bli fångad av dig
I sista sekund

Det var så underbart
Varje morgon låg jag kvar i den där smärtan
Lyssnade på något som förstärkte den
Och kände en närvaro starkare än någonsin förut
Livet har aldrig varit så nära och så långt bort
Jag har aldrig känt så starkt
Aldrig sett smärtan i sensommaren
Så starkt
Du höll mig och sa att allt skulle bli bra
Och jag tänkte
Om det bara vore så
Och vad fint det är
Att det aldrig blir så
Vad fint det är i slutet av min film
Vad fint med solnedgången på sensommaren
Jag vill inte ta slut
Jag vill stanna i slutet för evigt