Mitt skyddshelgon - bild ursprungligen George Richmond /public domain/

Tankar i mellanrummet - Ateism

de som inte andas ur trons DNA bär på sina axlar trons plågade frågor

Fri vers av Emanuel Sigridsson
Läst 203 gånger
Publicerad 2023-11-04 07:18

Skriv ut
Spara som PDF

P.K. Wensther Bara en tanke: ateism är ju tro det med, i den viktiga bemärkelsen försanthållande av något obevisat. Men om dess DNA är andningsbart varierar kanske mer om man tror på att något inte finns än om man tror på att det finns? Själv kan jag mer känna igen en agnostisk inställning i diktens träffande ord. 2023-12-06

Eva Langrath En mening som jag kan känna igen mig i från den tiden jag inte vågade tro och andas in trons DNA . Jag tolkar trons DNA som vårt ursprung. Tvivlaren bär också på en tro att tvivlet är det rätta. Tycker om att bilden är randig och min upplevelse är att sorgen och tvivlet är randigt. 2023-11-16

ej medlem längre Intressantast i texten är valet av pronomen. Lek med tanken på ett "vi" istället för "de", så blir det en helt annan text. Som det är nu beskriver textmakaren en grupp som han själv inte tillhör. Det är ett slags våld, om än ett lent våld. 2023-11-09

Stanley Rydell Jag identifierar mig som en troende stor tvivlare och det känns helt gott. 2023-11-09

Stanley Rydell Något annat än jätten Atlas som kan bära hela världen om han får en plattform att stå på. Att andas ur trons DNA uttrycker träffsäkert en dånande tillitsfull plattform. Den ultimata ateisten tror jag inte finns, däremot grader av tro och någonstans finns en skärningspunkt där det väger över åt diametralt motsatt håll mot skapelse/liv gentemot destruktion/död. Gillar hur texten använder andas kontrasterande börda, och ännu mer elegant ”trons plågade frågor”. Trons frågor är livsviktiga och helt avgörande för ett mänskligt liv. Att bära det komplexa och tunga och känna lätthet samtidigt är en gåva som inte kan mätas (i kilo eller lidandegrad eller något annat mått). En underbar, hoppfull, realistisk text!!! 2023-11-09

Ulf Lundin DNA är en mycket bra beskrivning. Vi är skapade att tro. Att inte erkänna det blir plågsamt, som att brottas med sig själv. Vi bär alla det gudomliga inom oss. Om inte, skulle vi då jaga en mening med vårt liv? Nej, ateisten kan aldrig vila. Tillvaron går inte ihop. I tron vilar vi. 2023-11-08

Anya Som tvivlare så bär man alltid trons plågade frågor, tänker jag. Tron är liksom randig, precis som sorgen. Vacker bild! 2023-11-07

Kajan Oavsett om vi tror, eller vad vi tror på; sa anser jag att vi behöver finna ett sätt att spegla oss, i bildlig bemärkelse; att rannsaka oss uppriktigt är inte fångenskap under dogmer, utan en väg till befrielse . 2023-11-04

Jenny Leine Så tänkvärt med få ord. Frågan om livets mening undkommer vi inte men vi kan välja hur vi förhåller oss till den. Vågar vi möta den öga mot öga och därmed det trauma som vi bär med oss från våra förfäder och våra egna liv, eller väljer vi att fly och därmed fortsätta bära med oss det som smärtar? 2023-11-04

Sparvögat En tro kan förflytta berg ~ att vila i dess ljus, dess värme ~ så fint… 2023-11-04