Den raraste mannen sa; "var lugn lugn"

med sin mörka sensuella stämma

i väntan på min retriering skulle rämna

där den tålamodsprövande eran var rund

under en föränderlig svävande stund

med förnimmelsen av en tidsinställd bomb

snarligen briserande dess ointagliga kyskhetsplomb

i de stormiga sjöarnas svallvågor

med pockande lockande intimitetens plågor

inandades hans doft så nära

härleden till kyssen den kära

där stunden omfamnade mig

när jag fick somna med dig