Jag satt iförd kontorskläder,
befann mig i ett styrelserum,
som var fullt av sittande människor.

Någon böjde sig fram över bordet
och teaterviskade åt mig att jag
som ordförande borde öppna mötet.

Efter en kvart eller så öppnades en blank dörr
och en kvinna kom in och
något med viskande röst hördes i mitt öra.

'Du har telefon, du bör nog ta det.
Om du försöker visa dig stoisk
bör hon hälsa...'

varpå teaterviskningen övergick till vanligt talspråk,
men lugnt och sansat som sig bör
'...tredje världskriget har just brutit ut.

Visslandet du hör
är inte någon som
just vunnit pengar på lotteri...'

(Jag som avskyr att gå klädd som till fest.
Jag brukar försöka undvika en sådan klädsel.
Ja, och fester förstås.)