Väldigt ensam...
Lite små snurrig, barndomstrauma, sexuellt söndernyttjad, några dåliga vanor för att ducka för lasterna, OCD, PTSD, antisocialt beteende, aggressiv, impulsiv, borderline sociopat, manisk, förmodligen ADHD, mm mm...
Betyder inte att du är hemsk...
Nej, säger inte det...
Säger bara att du är ett enkelt mål...
Jag är raka motsatsen, inga beslut är känslomässiga, allt är logiska genomtänkta realistiska 'här är vi nu och om två år' beslut.
Du mår antingen något väldigt väldigt bra eller något väldigt väldigt väldigt dåligt...
Jag mår varken det ena eller det andra...
Jag är bara ett offer om jag vill, om jag vantrivs med att varken må på de ena eller andra sättet...
Jag va på ett sätt, närmare det du är nu...
Men nu är jag helt annorlunda...
Såpass mycket annorlunda att jag inte längre känner igen mig själv...
Kan inte längre säga vem jag är...
Jag har inte ont, lider inte, saknar inget, behöver inget, förväntar mig inget... osv...
Det enda som egentligen driver mig i överhuvudtaget är att det är så ofantligt tråkig att inte behöva något, eller lida för något eller vilja något...
Så lite som en tom robot kliver jag upp, som en robot programmerad att tjäna mänskligheten, och går till ett jobb, inom IT, och fixar saker...
Utan att behöva beröm, eller känna mig märkvärdig, bara att man gör något, för att inte göra något är skit trist...
Du brinner för alla små orättvisor du kan hitta, gråter dig fördärvad när du läser om Ukraina, eller Palestina eller whatever...
Jag känner inget sådant...
Jag är tom som en robot som bara kliver upp för att tjäna mänskligheten, som jag blivit programmerad att tjäna, inte för att jag vill... men det är det bash-skriptet talar om för mig att jag borde göra...
Jag är vad jag är...
Och du är ett enkelt mål...