Det var en gång två kannibaler som satt på en strand, någonstans vid den engelska sydkusten. De var alldeles tysta i några timmar, sedan började de med att tänka högt, var och en för sig. Ty de hade ännu inte lärt sig att tala, med varandra.
Den ena ropade ut mot havet.
- Undrar just om någon vet vad jag tänker på.
Uppmuntrad av detta sätt att tala ut, över mot stranden skvalpande vågor, vågade sig plötsligt den även andra att ropa.
- Undrar just om någon vet vad jag tänker på.
- Undrar just om någon vet vad jag tänker på.
- Jag tänker, alltså finns jag.
- Jag tänker, alltså finns jag.
- Jag finns, alltså finns du.
- Jag finns, alltså finns du.
- Grön buske.
- Grön buske.
- Svart klippa.
- Svart klippa.
- Rödgul sol.
- Rödgul sol.
- Skapliga moln.
- Skapliga moln.
- Blå atmosfär.
- Blå atmosfär.
- Undrar vad jag tänkte i början.
- Undrar just om någon vet vad jag tänker på.
- Jag försöker minnas vad jag tänkte på i början av mitt försök att tänka.
- Undrar just om någon vet vad jag tänker på.
- Jag undrar just om någon kan tänkas undra vad jag tänkte på.
Här tröttnade en kannibal på att ropa ut i intigheten och slog ihjäl en annan kannibal. När det väl var gjort, började den överlevande kannibalen undra över om det varit så klokt att slå ihjäl en annan kannibal. Han skulle ju kunna ha sparat på sina krafter, till att tänka något mera konstruktivt, istället för att bara...
En kannibal som nästan blivit ihjälslagen nyligen, tog sig om huvudet och ropade.
- Jag undrar just vad det var som hände nyss, det kändes precis som om...
Då hördes den andra utbrista.
- Jag tyckte precis att jag hörde något som lät som om någon tänkte högt.
Bäst att jag...
Strax därpå var det någon som verkade undra vad den kunde använda en bit drivved till. Kannibalen plockade upp trästycket för att undersöka det närmare. Men precis när den skulle till att syna trästycket, hördes ett märkligt högt ljud.
(Det lät då ungefär så här)
Tjoooong.