Var oro ett segel för min flykt från nuet
eller fjättrat till pärlugglans brutna vinge
väckte ljuset urnatten i mitt inre öga.
Ett gravröse av sten
och vita lögner
gled oväntat fram
genom stängda dörren
mitt i skogsgläntan.

Ett hånfullt ord slet sig från hans läppar.
Jag teg och hon blev sakta blek om kinden.
Skotträdda djur blev hennes blickar
vandrande mot bländverkens återklang
har famlat och åter fäste sig hjälplöst
vid vinglaset som törstade
efter munnens beröring
efter hennes min förseglade mun