Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag publicerade denna text här i januari 2018. Något redigerad.


Barndomsminne om julpynt och sädeskorn

.

När jag var liten,
jag var nog tre, fyra
eller kanske fem.

Jag var så liten att jag
inte riktigt hade förstått
det där med jul än.

En dag i december
gick mor ut på logen och
hämtade in sädesax,
sedan plockade hon fram
stanniolpapper i vackra färger.

Jag vet inte varifrån hon fått
de där fina papperen,
kanske var det sparade kolapapper.

Sen klädde vi varje sädeskorn
i olika färger.
Det blev så vackert!

Jag minns hur mitt hjärta
blev varmt av glädje, och ett skratt
bubblade upp genom hela min kropp,
utan att jag kunde styra det.

Sen, långt, långt senare, när jag var vuxen,
tog jag upp det här fina barndomsminnet
med mor.
Hon kunde inte minnas det.
Hon sa, att vi aldrig hade haft veteax ute på logen.

Jag vet att det har hänt.
Jag vet att jag har varit med om det.
Ett sådant minne går inte att hitta på.
Det är alldeles för tydligt bevarat för att
endast vara fantasi.

Mor är död nu, det är försent att ställa frågan ännu en gång

Men jag kan plocka fram känslan när jag vill.

Lena 2018




Prosa av Cikoria Blå VIP
Läst 57 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2023-11-20 11:51



Bookmark and Share


  stormengudrun VIP
Det var ett fint julminne:-) Och säkert så sant som du säger, barn minns mycket!
2023-11-29

    Lena Söderkvist VIP
Vilken fin beskrivning från barndomen. Det märks att du måste ha haft roligt med pyntandet.
2023-11-20

  TrollTörnTrappan VIP
Skimrande fint minne! Oavsett om bakgrunden är verklig eller drömd... Kanske var det andra sorts axstrån?

Tänk om du hade kommit på att tillverka brödkulor inslagna i färggrann stanniol?! Det kunde ha givit hela bageriindustrin en sällsam spinoff?!
2023-11-20
  > Nästa text
< Föregående

Cikoria Blå
Cikoria Blå VIP