Det finns någon som inte kan sova. 
Längs tingens allé färdas han 
från ett rum till ett annat. 
Vid den döda eken lutar han sin panna 
mot en vissnad gren där masken lämnar 
under fågelns näbb skräckens flyktvägar. 
På måfå plockar han ett löv 
och läser vid månskenet 
”Släck mina ögons ljus och jag kan se dig 
täpp till mitt öra jag kan höra dig ändå…” 
Morgonen finner honom densamme 
fast i själen är han redan förändrad.