Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Uppläxning

Idag fick jag en
uppläxning av
mitt unga, förnuftiga jag.
”Vad är detta med tårar,
suckar och tomhet
du pratar om?” frågade hon.
”När världen står på
randen av ett sammanbrott?
”Sedan när blev du en
sådan navelskådare?”

(Du skulle ha sett på henne
med ditt solvarma leende
och nickat gillande.
Ni skulle ha varit eniga.
”Kom igen, gumman,
du fixar det här.
Ta tag i livet,
du är så bra på det.
Plocka fram din styrka,
din kämpaglöd”)

”Livet kom ikapp mig”,
svarade jag.
Döden kom ikapp.
Jag slog min panna
mot alltings förgänglighet.
Ovissheten om vart
all denna kärlek
som fyller mig ska ta vägen
i min lilla kosmos
utan dig bredvid.

Det finns två tidevarv.
Vårt och mitt.
Jag får inte ihop dem.
Jag har hamnat utanför.
Dagarna flyter igenom
en silvergrå töckendimma.
Nu släpper jag taget om tiden.
Livet må flöda dit det behagar.
Timmarna må komma och gå
precis så som de vill.




Fri vers av NahideH VIP
Läst 42 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2023-11-24 17:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

NahideH VIP