Utvandrad till island från Norge efter en
sammansvärjande förtalskampanj från
kungliga fotfolk orsakad av en släktfejd
fördrev skalden och vikingahövdingen
Egil Skallagrimsson (ca : 900-992) sin
existens av olika småkrig som överlevare
även efter hans dödsfiende kung Erik
Blodyx dömt honom till döden men som
benådats på villkoret dikta ett hyllnings-
kväde till Blodyx en sk "drapa" om tjugo
verser kallade "Huvudlösen"

Hans förlustelser bland kvinnor utmanade
honom i strider med fäder och bröder som
på den tiden var vaksamma om sina släkt-
skaps revir där hövdingar slog ihjäl varann
i tid och otid om prestigefyllda maktbehov,
inte olikt i modern tid.

Att han var full i fan bevisade han genom
att låta sina trälar begrava hans skatter för
att därefter lägga dem själva i en för tidig
grav som döda icke skvallrar.

Att han uppnådde den aktningsvärda åldern
av 92 år i en tid där genomsnittsåldern för
en viking var i snitt trettio (oftast avkortat
på slagfält) beror väl återigen på att han var
just full i fan,
men ryktet om en varulv i Skallagrimssons
släkt har däremot bara visat sig vara just
ett kväde.

-

-