"Min mammas Lena är död"
sa Tea, tre år, till mig.

Jag är moster till Teas mamma, och jag tror inte att det finns, eller funnits, så många mer än jag bland släkt och vänner, som heter Lena.

Jag satt bredvid Tea, och jag var verkligen vid liv, så jag förstod inte riktigt vad hon menade.

Men jag lyssnade på Tea medan hon fortsatte att prata om andra personer i hennes liv, fastrar, mormor och vänner på dagis.

Jag och min man har varit lite som ställföreträdande mormor/morfar åt Tea och storebror Ture, eftersom vi bor i samma by som Teas familj.

Teas och Tures mammas farmor hette Elsa, hon stod Teas mamma mycket nära.
Elsa dog när Teas mamma var en liten flicka.

Då kom jag på hur Tea (kanske) tänkte...
Elsa och Lena är korta namn som påminner lite om varandra.
Vad Tea berättade för mig när hon sa, "Mammas Lena är död",
var att hennes mamma också hade haft någon som hon tyckt om som var nästan som jag nu var för henne, när hon var liten.
Jag tror inte jag bryr mig om att ta reda på om det verkligen var så Tea menade.
Jag sparar det här minnet i mitt hjärta och låter det värma mig vid behov.