Det ringde på dörren och Fröken Svårmodig kikade i kameran för att se vad det var för ståhej utanför ytterdörren. Grannen från första våningen stod utanför, så Fröken Svårmodig gick i sin ljusblå plyschpyjamas till ytterdörren och låste upp.

När hon öppnat dörren sade grannen att hon hade fått massor av grönsaker av en familjemedlem och att hon inte klarade äta upp allt själv och ville skänka bort till övriga grannar i huset.

Hon hade tagit hissen eftersom korgen med alla grönsaker varit tung, men när Fröken Svårmodig stod där började hissen röra sig nedåt och stannade till vid källaren.

Grannen var en lite lätt förvirrad tant, men snäll. Hon visste inte riktigt hur hissen fungerade, så Fröken Svårmodig fick trycka på knappen till hissen, så den vände tillbaka upp.

När hissen kommit upp igen fanns det en stor korg med rättika, spenat och yuzu i.

"Ta så mycket du kan." sade grannen.

Fröken Svårmodig stod där i plyschpyjamas och med håret på ända, men hon plockade åt sig en rättika, färsk spenat och yuzu, samtidigt som grannen ringde på en annan grannes dörr, så Fröken Svårmodig fick stå kvar och känna sig obekväm. Den andra grannen tog en rättika han med och fiskade upp en näve spenat och yuzu han med.

"Tack så mycket." sade Fröken Svårmodig och försökte dra sig undan in i lägenheten.

Grannen gick in i hissen igen och tog hissen upp till nästa våning.