Jag spenderar dagarna som om det vore pengarna jag inte har kvar i plånboken, nej, på banken, vem använder kontanter i dagens Sverige? Svar: pretentiösa poeter och annat avskum. Jag vill vara en sådan som använder kontanter, det vill säga en pretentiös poet och annat avskum. Jag viker tjugolappar till perfekta fyrkanter och stoppar ner dem i ett av facken i min plånbok. Varför har den så många och så stora fack när den vet att jag bara har kort? Och två tjugolappar vikta till fyrkanter som aldrig kommer att spenderas för det finns inte en jävel i Svearike som tar kontanter, no cash please, only card, we are in a country filled by ingenjörer och tekniska framsteg så put away that filthy bunt med kontanter, vill vi att det står, helst sprayat tvärs över fanan. Jag vill inte skända fanan, eller ibland vill jag det, som när mannen jag måste kalla statsminister (bittert, bittert, men demokrati är demokrati, right?) håller ett anförande på bästa sändningstid om landets framtid (men inte min och min kära generations framtid), men det skulle aldrig falla mig in att faktiskt agera i affekt mot den blågula tygbiten. Vad gör det för skillnad? Mannen jag måste kalla statsminister hade jag hellre spraymålat, nej, det hade varit ett brott på riktigt, ett brott mot annan människa.