Idag när jag går den vanliga vägen hem till Diana så tänker jag på någon annan än dig
Det känns märkligt och med varje steg jag tar börjar skuldkänslorna komma
Hur kan jag göra så mot dig
Hur vågar jag att göra så mot oss
Men sen så kommer jag på att det bara är jag som inbillar mig att det fortfarande finns ett sådant
För första gången på länge ville jag inte åka hem
Hennes lukt kvar på min jacka men en del av mig önskar fortfarande att den var din
Men jag är också stolt
Stolt som börjar våga släppa ner min gard igen
Stolt som börjar våga hålla någon annan i handen utan att vilja gå sönder för den inte är din
Jag är nog lite kär i dig fortfarande men verkligheten börjar komma ifatt så snart kanske jag slutar smsa ditt nummer även om dom inte kommer fram