Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
om en syster, typ


please, passa micken

Det skaver mot min underarm
Från insidan nånstans
Jag vet inte hur snabbt det gick
Jag hade ingen chans
Den första kicken, ögonblicken
Sjunger falskt: please, passa micken
Var som alla innan sticken
Skaver överallt
Skaver tusenfalt

Hon skriker jag är skyldig fem
Jag lyssnar inte alls
Hon springer ut på asfalten
Och halkar som i vals
Höj musiken, sista spiken
Ser ut över biltrafiken
Känner kanske smått paniken
Skriker inuti
En ostämd symfoni

De tar mig till privatklinik
Där allt är målat grått
De ger mig mat och röda piller
Tänker: shit va flott
Men sedan kom natten, håll i hatten
Stäng dem ute, dämpa skratten
Ber de hämta lite vatten
Ta dig samman nu
Kan inte går itu

Kom ut en vecka senare
Pånyttfödd, nästan hel
De frågar ska jag med ikväll
Såklart svarar jag fel
In i skiten, sväljer spriten
Svårt att hämma den aptiten
Letar sista pusselbiten
Glömmer allt som va
För allting känns så bra

Syrran ringer klockan nollsju
Undrar var jag är
Jag skrattar, sluddrar, ljuger fort
Säger bara ”här”
Jag lägger på, ett glas bordeaux
Försöker sänka stressnivån
Drar ner min egen järnridå
Bygger egen mur
En egen fågelbur

Men allting rolig har sitt slut
Och pengar likaså
Släpar väskan genom staden
Husen känns för små
Allt är grått, jag andas spott
Hjärnan har fått strömavbrott
Känns som att tänka i Bregott
Men allting har ett slut
Man kanske hittar ut




Fri vers av Janne Martin VIP
Läst 548 gånger och applåderad av 11 personer
Utvald text
Publicerad 2023-12-03 20:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Janne Martin VIP