När jag hör mig tala på mitt tredjespråk för 12 år sedan skäms jag över migsjälv. Jag studerade intensivt det första ett och ett halvt året, men sen tog musiken över. Jag höll mig inom musikvärlden och fick därav ett begränsat vokabulär.

Nu kan jag sitta och läsa dagstidningen, såvida det inte är politik, men jag behöver oftast kolla upp något ord här och där.

När jag hör och ser mina liveframträdanden slår det mig att jag var i sökande efter mitt eget. Jag experimenterade med musik och sound. Jag skrev låt på låt och har högar med låtar som hade varit något att göra någonting av, men efter att hjärnkontoret totalhavererade 2012 blev jag tyst. Jag tog inte en ton.

Jag har slösat 11 år på att inte klara av att göra någonting. Jag säger att det är medicinerna som gjort mig sjuk. Läkaren säger att så är det inte alls.

Mitt sista framträdande var 2012 med en symfoniorkester. Vilket var lyckat. Så pass lyckat att jag blev efterfrågad igen 2013. Jag tackade ja, men mitt totalhaveri gick ner på absolut botten, så jag var oförmögen att göra någonting annat än att ligga på golvet. Tänk vad som hade kunnat hänt?