Först ger man sig på dom som har blivit över.

Som ingen vill ha, och som ingen behöver.

Den "sanningen" trummas så ut till oss alla.

Och sakta men säkert så börjar vi falla.

Ja, sakta men säkert så grumlas vår blick

av mängden subtila och riktade stick.

I grunden rätt enkla att manipulera,

att fås att tycka och att acceptera

att bröd är för få men att nöd är för flera,

att brun repression ska få definiera

ett nu som förskräcker, en kidnappad samtid,

som har perverterats till nutida skam-tid.