Fröken: Jag har glömt allt utanför oss sedan vi var nära. Är resan och tåget bara en dröm?

Magistern: Vi vaggar drömmen mellan våra händer i detta nu.

Fröken: Tänk om vi tappar taget?

Magistern: Då flyr drömmen ut i universum, lika redo att brinna som att slockna.

Fröken: Jag tror att den här drömmen är för ljus för att inte slockna. Vad tror ni?

Magistern: Nu när vi har upplevt sanningen kan vi aldrig vara säkra på någonting igen.

Fröken: Jag misstror även sanningen.

Magistern: Ni misstror även er själv.