När det är dags för Nattbönen är det bara de röda silkeslamporna som är tända. Och bönen leds åter av Lucia Bachman. Hon gör det ifrån bordet al-Makhzumi, ett ensamt bord där Blodrike är inristat. Orden rinner i cirklar om hur tröst söks ur vana läppar i en doft av surt vin. Lucia är omsorgsfullt klädd, men på ett sätt att hon är lätt att tänka naken.

Nattbönen inleds med Ikonen

conquistadorernas andedräkt
forslas över floden, i
solvåta människohudar och
töms över den välspottade plankan,
för den som har
natten i hälarna

kokainkletig tar kvinnan av sig
den nerkissade sidentrosan

det händer ingenting

så går guldet djupare
och ett fönster gryr