så långt öster ut man kan komma
vid sinnets utkant
ligger jag på en tjock gren högt upp i ett regnskogsträd
bland blad mossa & epifyter

med huvudet vänt mot vänster
blickar jag ut mot den hemligt böjda
himmeln & horisonten
och ser den grön-lila månuppgången
den stjärnutsmyckade väggen som sakta domnar bort
med ett familjärt farväl