du sa att jag inte har några frågor
endast svar
och när jag frågade dig vad det bästa med livet är
svarade du ' att det tar slut'

du frågade mig varför man måste vara nära döden
för att uppskatta livet
medan du själv lärde dig nästan ingenting av det

jag sa att du borde testa något nytt
du svarade att det inte finns något nytt
på en planet som är 4,5 miljarder år gammal
att du inte vill jobba
skapa eller göra någonting som gynnar underhåller
eller bygger mänskligheten på något sätt

du berättade hur du går hem varje kväll
tvättar dig ren med ensamhet
och drar för persiennerna
över dem soldränkta titthålen i ditt mörka rum

jag sa att om ingenting förändras
kommer du att möta döden med fasta idéer
dovt och bittert
du svarade att din tankevärld är igenbommad tills vidare
på grund av konstruktion

du återberättar ett minne om och om igen
hur du som barn kastade en sten i havet
och medan den sjönk till bottnen
kände skuld och ett sorts medkännande
den skulle ju aldrig bli sedd igen

lämnad åt sitt öde
liggandes helt stilla
ensam i det mörka kyliga djupet
tills den dag då solen slukar Jorden
inklusive dig

och mig