... betyder inte det bara att man dränks varje gång personen i fråga behöver stanna upp...?
Jo du.
Men hon va ingen gris. Hon va ingens lilla fegis.
Hon hade lätt en medalj i dålig självkänsla, orden va ett ständigt gift. Hon sökte sig till personer som matchade hennes egna giftiga syn på sig själv, och försökte få dem att älska henne... fast kanske hon bara försökte älska sig själv, genom dem, för om dem kunde i deras giftiga tankar om henne älska henne så kanske det fanns hopp för henne själv, liksom...?
"Vi är redo"
"Aha okej, tack"
"Nå?"
"Två min till bara"
Suck "okej, två min. Bara två då okej!?"
Ett dåligt maskerat leende "japp bara två"
"Okej"
Scenen är din, rampljuset ditt, du går ut naken och lägger dig på sängen, du mår bra, men en äcklade känsla tränger sig på, vill fram...
Sex är bara en massa in och, in och ut... vem bryr sig?
Vet du hur giftigt gift är?
Att långsamt dränka sig själv i vin. Långsamt ruttna inifrån.
Till och med cancern i tarmen hatar att du hatar livet så.
Du är lite för patetisk för att vara rolig.
Sluta tänk i tänk om tankar.
Låt blicken leta i mörkret, Sluta hoppas, du är här nu.
Fast, du måste se kollapsen.
Av samhället alltså.
Så många jag vill garva i ansiktet åt när det händer, peka ut dem och säga detta är ditt fel, hur känns det din jävla spylotska!?
Löjligt, jag vet...
Men du är i min värld nu... Och du äter det jag matar dig med... förstått?!
Du kan bara dränka hat i mer hat. Känns som om det inte borde funka så men så är det.
När du destillerat ner all din otillräcklighet och osäkerhet ner till ännu ett glass vin, trillar ner på golvet som Jim Morrison.
"Death makes angels of us all. Death gives us wings smooth as raven's claws"
Du, jag bryr mig faktiskt, även om det inte verkar så...
Lite för förtjust i mitt egna lilla helvete just nu, för att visa att det faktiskt är så..
Godnatt lilla värld...
Spyan lägger sig längs golvet, breder ut sig, först varm sedan kallare och kallare ju längre tiden går...