det förflutnas öar av ljus är platser som den som lidit skeppsbrott ibland kan återkomma till, det förflutnas stränder vid vilka vi kravlar upp på land med sargade hjärtan och ömma händer, för några ögonblick kan man slå sig ner under stjärnhimmeln som spänner över bukten av den tid som varit, för några ögonblick besöker jag skuggorna från det förflutna som fortfarande bor kvar i minnets svävande landskap, ja vi samtalar med varandra, vi möter varandra igen, och ett lugn sprider sig snart i kroppen, en känsla av värme fortplantar sig i mitt inre, jag tror att jag värdesätter mina minnen mest av allt, att det inte finns någon större gåva än att ha en källa av minnen att dricka ur under de tillfällen då tillvarons vedermödor håller mig om halsen som ett stryptag, ibland hänger jag mig helt åt mina minnen, jag kan sitta i längre stunder och försvinna från den dag i vilken jag befinner mig, andra gånger är det mest fragmentariska händelser som blossar upp som tillfälliga ljusfenomen under dagen, det är som det försiggår ett annat liv mitt inre, som om det finns en dunkel och diffus berättelse som formas allt efterhand som jag blir äldre, denna berättelse växer inom mig som en mystisk planta, eller ett träd vars konturer jag inte kan skönja med blotta ögat men som jag kan förnimma med min intuitions tentakler, och jag tror ibland att denna berättelse som formas i mitt inre är mer verklig och meningsfull än vad den yttre verkligheten är i all sin linjära skepnad, den linjära representationen av livet där det börjar vid A och slutar vid B framstår som banal i jämförelse med den icke kronologiska berättelse som gror i själen, jag lever i många olika rum samtidigt,
jag är den punkt mot vilken livet rinner kors och tvärs från det förflutna, nuet och framtiden. nuet är befolkat av spöken från det förflutna, alla människor som jag älskat och alla människor som jag hatat, denna kärlek och detta hat formar ett narrativ, själens diffusa prosa täckt med gåtfulla hieroglyfer till vilka jag försöker finna nycklar, till vilka jag försöker finna ledtrådar på den dammiga bottnen av mitt inre,