Den kroppsljumna värmen

letar sig kvar i dunstoppade täcken

blandad med vår ljuvaste sav

jag stiger upp som en tidig tupp

tänder en ljusgård i det gamla huset

julkrubban lyser som en sol

jag går ifrån mol 

I dödens väntrum

minner vi den forna kvinnan

hennes ande lever kvar

fönstren är stängda sedan urminnes tider

rädslan pockar bakom varje hörn

över att den själen

vill ge mig en törn

hämtar min kärlek med dödens vagnslider

till sitt mörka rum inunder tjälen