Jag är arton i en 30-årig mans säng.

Nej, inte säng, det kan man inte kalla en madrass på golvet.

Lakanen ser nästan gråare ut i ljuset som sipprar in genom persienernas buckliga lameller.

Jag har precis vägrat honom en avsugning efter att intrycken jag fick av hans otvättade kön gett mig kväljningar.

Tomheten som uppstod efter avbrottet fylls snabbt med mina tomma ord.

Orden behöver inte spegla sanningen när jag kan hitta på betydligt mer underhållande saker att säga.

Jag tittar upp i taket och ser, en hatt? Nej, en lampa?

Han berättar hur han skar ett hål i den blårutiga fedoran och omvandlade den till en taklampa.

Han verkar inte förstå var jag finner humorn i det.

Fönsterkarmen har inretts med tomma glasflaskor av olika varianter.

Jag står verkligen inte ut längre.

Jag studsar upp från madrassen på golvet, tar på mig mina plagg som marinerat på det dammiga golvet hela natten.

Målet är att vara utanför dörren, vägen dit går till i en rask takt med ett pragmatiskt utförande.

Plötsligt blir jag avbruten av en utsträckt hand som verkar vilja erbjuda mig en Power King. Jag tackar ja

Knäpper den och nästan suger ut vätskan när jag lutar huvudet bakåt.

Sedan ser jag den, hans piece de resistance.

En hög som glimrar i blått och silver,
en hög som växte ur sitt kärl i fjol,
en hög som visar dig ett sätt att tjäna 500 kronor i pant.

Jag stannade upp för att ta in synen, men kände genast av den omgående brådskan.

“JahaTackHeheJusteBraMmKanskeNusåHadebraHejdå!”

Jag tar farväl av de beslut som bara kan fattas av en hjärna vars frontallob inte är i närheten av färdigutvecklad.

En bussresa hem tillsammans med
ciggen i tygkassen,
nycklarna i bakfickan,
mobilen i handen
och den aggressiva svampinfektionen som precis fått fäste i mitt underliv.