vi drömde om den språkliga onanin
det gula varet och fettet vi bar i våra
ögon när vi begrundade
fåglarna på gatorna i skymningen
och städerna var vackra om vintern
på gatorna och torgen satt bilder på våra ansikten
serier och åter serier av bilder på oss själva
våra ansiktsuttryck så sköna i
det blekgrå vinterljuset
vi tapetserade väggarna med våra ansikten
vi bar gul snö i munnen och
brinnande meteorer i ögonen
nakna och lyckliga och depressiva
sorgsna över allt och ingenting
vi skrev i askan av våra döda föräldrar
vi skrev i askan av våra dödfödda barn
vi var fattiga, misslyckade och oändliga
och våra ansikten satt uppklistrade
på alla torg och gator
bildserier efter bildserier
sorger, nakenhet och eufori
uppklistrade på väggarna i staden
å vad jag älskade det sköna sönderfallet
våra katatona vedermödor
som vi bar som vackra klänningar
när vi vandrade genom ruinerna
på väg till det gula slakthuset
där de gamla och sjuka satt och väntade
och vi målade deras huvuden
glada och angenäma tills de
blev kalla, stela och vackra
å vad jag älskade mitt nakna liv 
våra ansikten satt så behagligt
på väggarna i staden
överallt kunde man se dem
överallt satt våra ansikten i
det bleka vinterljuset
på de kalla väggarna i staden