Det jag skriver,
Det jag ser,
Det jag beskriver,
Det i ord jag ger,
är för mig bara tomma bilder,
och inget mer.
Där finns faktiskt ingen känsla,
hur mycket jag än ber…

varken ljus eller mörker
hur noggrant jag än beskriver
är något som jag faktiskt känner
oavsett full eller nykter
är för mig bara tomma bilder,
och inget mer.
Där finns faktiskt ingen känsla,
hur mycket jag än ber…

"för mig är det ganska tydlig, vi har en missvisande sanningsfinger, som pekar oss ständigt i fel riktning. Alla tror allt är ont utan deras sanning. Alla tror alla andra politiska parti ljuger, förutom den som de tror på, den kommer rädda alla. Alla tror på sin gud, sin tro, och alla andra är bara missvisande och från djävulen. Ibland önskar jag att jag kunde tillåta mig eran blinda tro på allt ni är och gör. Men jag är mycket mer försiktig, för jag ser historiskt så är det ingenting vi lär oss som fastnar, utan att folk mer eller mindre fastnar för samma sak, dock aningen moderniserade versioner av det. Vi går på det enkla, och jag ser alla fel som finns i vårat samhälle mer som något som finns i vår biologi, detta mörker som finns i människan kommer aldrig att besegras, för de finns biologiska vinningar i att kasta sig an sådana begrepp, vi kommer aldrig ha denna utopi som så många strävar efter, genom sin djupa tro på ett perspektiv, som om man tittar på det rent logiskt, är helt ouppnåeligt. Men det är kanske det är det som folk kallar för hopp? men vi kommer aldrig uppnå total rättvisa, eftersom rättvisa är perspektiv, både från samhället så som individen, det är om sanningen ska fram, inget annat än en sörja av miljontals av viljor och synsätt, och jag står inte bakom någon av dem, men jag förnekar ingen sitt sätt att tycka och tänka. Hade varit trevligt bara om folk hade kunnat ge mig samma respekt, men det är att begära för mycket, för ju starkare känslan är ju blindare är den tro på att den är sant, och ju mer är man villig att offra, både för sig själv men också för andra. Därför så skiter jag i det, för vad kan vi göra? Kan vi stoppa döden? Åldrandet? Svek? Mord? Våld? Olika åsikter? Regeringar har försökt i eoner men det finns ingen fix, det finns ingen lösning, vi kan inte stoppa ondska, vi kan inte stoppa godhet, vi kan inte sluta, vi kan inte börja, jag varit nära döden och jag börjar tro att döden inte är de slutgiltiga, om det är evigt, så är det en evig strid där med lönlös, och är det en icke evig strid, då är den också lönlös då allt kommer ta slut ändå. Det jag blir lack på, är när troende person, vare sig det är ideologi, religion, eller filosofi, att dem har arrogansen att tro bara för att dem känner väldigt starkt om något så är det så, och det ska vara så för alla, vill du vara en troende i din känsla så får du vara så barnslig, men hade varit trevligt om även om du känner väldigt stark för något, att du kunde respektera att någon annan har rätt att tycka och tänka annorlunda än dig, men skit samma egentligen, för godhet kan inte förstöras och icke heller ondska, vi ska alla dö ändå, allt du lagt hela ditt liv åt, är lika bortkastat som att inte ägna livet åt någonting. Det spelar ingen roll. Du är inte viktig. Du är inte speciell. Inte jag heller. Vi är här så länge vi är här och du får göra av det vad du vill, men allt är för intet. "