jag vet inte hur du lyser

med vilken ork din tystnad är

en omöjlig himmel i havets bröst

en böljande ridå av fjärilar

en sorg vid livets trötta ögon 

vid smärtans härbärgerande borg 

vad du än är 

kommer det fortsätta i ljus

nynnas in som bomull för dig 

under månens kraft spelar jag på min luta

detta rummet är så tyst

det mesta ljudet hörs ifrån en brasa

som glödande sand i en torr älv