Hur berättar man om det man inte tydligt minns?

Jag minns att jag till slut gick med på att vi inte kunde vänta med sjukhuset till måndag och att jag borde ha en väska packad. Jag pussade Vilja adjö. Min bättre hälft tog väskan i handen och vi norpade åt oss en taxi i helgtrafiken.

Det var lördag eller söndag. Jag minns inte riktigt, men eftersom huvudentrén inte var öppen kvällar, nätter och helger fick vi lämna taxin på sjukhusets baksida och gå genom akutintaget.

Jag vankade av och an, träffade en läkare och vi pratade. Om att jag glömt medicinerna en gång, sen hade jag blivit rädd för medicinerna och slutat helt. Jag drack inte. Min aptit hade också försvunnit. Mina självmordstankar var överhängande och jag hade hallucinationer och vanföreställningar.

Jag blev tvångsinlagd. Hoppas innerligt på att få komma hem snart, men medicinjusteringar tar tid.

Har återigen trots gråt och vanmakt fått ECT-behandling.

Nu ska jag försöka bli vän med det schizoaffektivt syndrom jag har för det har varit lite mycket sjukhusvistelser.

Jag ska lära mig att förekomma. Orkar inte utveckla det hela ikväll. Jag lever än så länge och vill i efterhand önska alla en god jul och ett gott nytt år.