Onödan är uppfinningars fader. När något blir uppfunnet,
så är det främst två intressen som kikar först på saken.
Onödan och militanten. Kan det användas i militära syften,
då påstår gärna militären att uppfinningen är deras...

Olika stora företag eller myndigheter betraktar gärna en
viss styvmoderlighet, makt och pengar, som en sådan där
nödvändighet i deras egen regi gärna, som en av sina som
käpphästar att hålla sig med i en sorts hemtjär miljö...

och om uppfinningen aldrig skulle ha behövt uppfinnas
ens, då tittar representanter för onödiga hörnet på hittat
förstunden då onödan hade en stund över. Först sedan
kommer nog 'nöden har ingen lag', bara att ibland har

den det. När Lisbeth kissar i busken och tar en näve blad
för att torka sig med, då är det verkligen nödens lag som
gäller. När något möjligt nödvändigt uppfinns, då upp-
finns även den där slogan, mer eller mindre, ett hemligt

'nöden är uppfinningens moder'. I en bok om spioner
står det inte alls 'jag har spelat på min dragharmonika
idag eller om det kanske var igår', vilket förmodas vara
en fras som skulle komma av ett nog mer modernt citat

'Våren kommer inte tidigt till Barcelona i år'. För Christel,
kvinnans motsvarighet till Christer brukar ta sig ut som
Christina, men där som här, som Christel eller kanske
Kristallen den fina. Om någonting som inte behöver finnas,

uppfinns, då uppstår det ofta som en tanke i huvudet,
en misstanke. Ett 'haha', det går nog att smälla i någon som
står till halsen upp i vatten, en het dag i juni. Fruset vatten
skall det förstås vara som serveras till drucken vätska.

Själv uppfann jag en onödig, men praktisk sak igår, den
bärbara grinden. Idag kom jag mig för med att tänka åter
igen 'haha', fast det skall uttalas, i tänkt form, som ett 'aha',
bara att det i mitt fall, skrivs 'haha'. Den bärbara grinden

har i sina stolpar, i vilka grinden är fäst, två plattor längst
ned, en till vardera stolpe, samt under denna platta tre
små piggar, i mönstret av en triangel. På detta sätt går det
att nedsätta grinden i underlaget. I den ena grindstolpen

kan viras exempelvis ett band som det står, eller i alla fall
kan tänkas stå invävt i otyget, som till för att skrämmas
något, 'polis över träd gärna detta band om du vågar'.
Var och en läskunnig person förstår genast vad ett sådant

band innebär, rotvälska eller ej skrivet på, deckarserier på
tv kommer från grannlandet. Grannar finns det såväl nära
som något längre bort. Så länge det 'inte är här', så brukar
det i vilket fall vara 'där'. Fördelen med den bärbara grinden

är att den går att ha med sig, utöver banden, som är av rep,
någon lokal förmåga kan ha tjärat det efter tillverkningen
och låtit det lagras i minst fyra månader sedan dess detta
redskap synts tillverkas, detta eminenta såväl som praktiska

medel att stundom pressa tillbaka massorna och utgöra en
sorts gemen och förtrytsam skillnad mellan 'de och vi' eller
kanske det skall få heta 'de och vi'. I särskilda stunder har
det livligt eller mer sedesamt debatterats om en smula utt...

Tågvirke går också bra har det visat sig, medan tågvagn lätt
känns något mera betungande och demonstrationståg bör
bestå av de besuttnas traktorer, om de skall kännas få mer
katastrofal effekt. Vad jag fick för mig plötsligt idag, kan få

som anstå till 'en annan dag', som en bok fått heta på ren
svenska något efter översättningen. (Och ungefär där av-
bröts jag av en späd röst som yttrade 'var det där du?),
Troligen förkortningen där ord som 'mage' så uteslutits.