Månskenet skuggar sig själv

Bland trädens utsträckta grenar 

Som för att dölja en hemlighet 

Dess svaga silversken skvallrar

Om hur skört allting är

Ett liv dolt i dunkel

Där inga sorger får synas

Kan vara trasigt där under

Ett leende kan dölja smärtan

Som djupt i själen bärs

Skuggor och djupa tankar

Fyller oss med eftertanke

Över hur lätt det är att glömma

Livets upp och nedgångar

Endast månen vet nattens tankar