En gång i en avlägsen skog, under en gammal stubbe, fanns det ett nätverk av rötter. Dessa rötter var allt som återstod av det mäktiga trädet som en gång stått där. Trots att stubben bara var 30 cm hög, var rötterna djupt förankrade i jorden, vilket påminde alla skogens invånare om trädet som en gång varit.

En dag kom en ekorre och en hackspett till stubben. De satt tysta en stund, reflekterade över stubbens historia. Ekorren pekade på rötterna och sa: "Även om trädet är borta, lever dess minne kvar i dessa rötter."

Hackspetten nickade och svarade: "Ja, det är sant. Livet fortsätter på olika sätt, även när det verkar som att allt är förlorat."

Från den dagen, varje gång de såg stubben och dess rötter, påminde de varandra om livets uthållighet och förändringens oundviklighet.