Utan vittne, finns vi inte.
Som liten fanns jag inte, inte alltid.
Ibland finns inget vittne nu heller.
Ingen att dela upplevelsen, med.

En medmänniska, du vet:
en som känner och tänker som du,
den som ser tok när du ser tok, och sorg när du.
Och skrattar när du, skrattar.
Ha ha.
Ett vi.
Vittnet är den som söker din blick, och den vars blick du söker.
Spegelbilden med hjärtslag i samma takt.
Dunk dunk dunkdunk.

Men du, nu när du läser detta, känner du?
Känner du!
Att du har ett vittne i mig!

Har jag ett i dig?